Långarydssläkten

Anna Åqvist (1918-2000)
[daC BCc Ba] – In memoriam

Av Per Andersson

En Långarydsbo av urgammal Långarydsstam och med en alldeles särskild betydelse för den stora Långarydssläkten har gått ur tiden. Anna Åqvist har avlidit i sitt hem på släktgården i Norra Eskeryd, där hon också föddes 1918.

Annas roll har varit avgörande för att Långaryd fått en plats på världskartan – som utgångspunkt för världens största kartlagda släkt. Om inte jag som ung gymnasist under senare delen av 1970-talet genom vänliga ortsbors förmedling fått förmånen att göra Annas bekantskap och allt sedan dess dra nytta av hennes enastående orts- och personkännedom, hade säkerligen aldrig kartläggningen av de nu 80 000 kända släktmedlemmarna kommit till stånd.

Med Anna som sakkunnig ciceron fick jag tidigt tillfälle att resa runt i trakten bland flerhundraåriga släktgårdar och knyta forskningskontakter med nutida anförvanter. I det allt mera omfattande arbetet med att utreda Långarydssläkten blev Anna centralpunkten i ursprungsbygden. Hon kombinerade en oöverträffad kunskap om släktens olika förgreningar med en skarp källkritisk blick. Genom hennes forskarmöda, kontakter och samordning tillfördes släktträdet en stor mängd nyfunna grenar. Alltid var hon lika angelägen om att rättmätigt framhålla var och en av de tusentals släktmedlemmar och forskare som genom större eller mindre tillskott bidrog till att teckna den allt fullständigare bilden av släkten. Hon vinnlade sig om att ära den som äras borde och visade själv hellre tacksamhet över att få hjälpa till än att ”skräppa” över sina insatser, hur betydelsefulla de än var.

Åtskilliga är de släktingar som i jakten på sina rötter fått del av Annas aldrig sinande hjälpsamhet. Vare sig de kom till Eskeryd från en grannby eller från andra sidan Atlanten ställde hon generöst sitt kunnande till förfogande. Många har vittnat om den glädje som Anna berett dem genom att spåra deras släktlinjer och öppna dörren till en värld av nya anförvanter.

Anna var rikt begåvad och bildad på många områden. Både hon själv och samhället borde ha beklagat att hennes ungdoms jordbrukssamhälle inte hade förmågan att genom högre utbildning ta till vara sina kvinnliga medlemmars intellektuella tillgångar. Trots – eller tack vare – detta fick Anna skänka sin bygd värdefulla bidrag. Hennes insatser för Långarydssläkten är ett exempel, hennes kommunalpolitiska engagemang ett annat.

Också i det moderna mediesamhället fann sig Anna väl till rätta. Hon hade en mycket god hantering av sitt modersmål, både i tal och skrift. Som en utmärkt ambassadör för Långarydsbygden framträdde hon skickligt i såväl radio som TV.

Inom Släktföreningen Jehander, som knyter samman min närmaste del av Långarydssläkten, hade vi flera gånger nöjet att se Anna som uppskattad gäst. Hon personifierade länken mellan våra fäders småländska och halländska bygder och oss som i järnvägsbyggandets spår lämnat trakten sedan generationer.

Parallellt med Långarydssläkten hade jag förmånen att få stöd av Anna i arbetet med att kartlägga ett annat släktträd: alla ättlingar till Sveriges kungar från Gustav Vasa. Anna var en av de många i Västbotrakten som härstammar från Erik XIV. Senast ett par dagar före hennes bortgång talades vi vid på telefon, efter att jag fått en av hennes otaliga sändningar med nytt släktmaterial. Nu finns inte längre Anna för att ge sina kunniga svar på mina och andra släktintresserades frågor.

Anna framhöll ofta den glädje som hon kände över att få vara i Långarydssläktens tjänst. Alla vi drygt 50 000 släktmedlemmar som alltjämt är livet har anledning att känna stor tacksamhet för hennes mångåriga värv till släktens fromma, och bland de talrika ättlingarna kommer hon alltid att ha en hedersplats.

För mig, som under närmare ett kvartssekel haft förmånen att samarbeta med Anna, lämnar hon ett stort och ofyllbart tomrum, i lika hög grad efter sitt kunnande som efter sin godhjärtade vänfasthet.

Källa: www.langarydsslakten.se